Hur kan vi refusera, fastän….

Liz som bloggar här är en frisk fläkt på blogghimlen och i manuslådan. I ett nyligt inlägg tar hon upp det som många författare känner som en gigantisk frustration: hur kan jag få mängder av positiva kommentarer från alla möjliga förlag, men ingen som nappar?

Eftersom frågan är av allmänt intresse besvarar vi den här:

Att anta ett manus är en process som påminner om naturvetarlinjens diffekvationer-möter-Ballar av stål-möter ett 5000-bitarspussel fullt av liknande små vita kaniner som skall sättas ihop på tid. I reklampausen mellan två Bajenhalvlekar.

För att vi skall våga satsa på ett manus krävs:

1. Att manuset engagerar

2 Att det känns nytt, friskt och fräscht på något sätt. Vi vill ju inte komma med ”ännu en bok som påminner om…”

3. Att språket är bra

4. Att ämnet är ett sådant som vi tycker att vi är duktiga på att nå ut med (vi vill inte göra ett dåligt jobb, och efter åtta år i branschen känner vi våra begränsningar, även om vi aldrig någonsin erkänner några, egentligen)

och om man kommer så långt

5. Att vi verkligen gillar författaren. Vi skall ju vara för åtminstone sju år – förlagskontraktets duration – MINST sammanlänkade i detta projekt.

Nuförtiden brukar språket och fräschören hålla. Oväntat ofta, faktiskt. Och bara på vissa mailkontakter kan vi avgöra att vi nog kommer att kunna samarbeta med författaren. Så….om vi tackar nej – trots positiva omdömen om manuset – är det nog fyran det hänger på.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Hur kan vi refusera, fastän….

  1. Pingback: Om att orka fortsätta « Debutantbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s