Om det här med följebrev till förlagen

Hur blir man publicerad av ett förlag? Den första frågan i den serien är ”hur får jag ett förlag att överhuvudtaget bry sig om att läsa min smörja?”

Läser i kollegan, medarbetaren och konkurrenten – bland annat – Ann’s förträffliga blogg om konsten att skriva följebrev.

När det gäller Kalla Kulor vill vi se det på följande sätt:

1. Personligt och välskrivet! Om du inte har fantasi och driv nog att skriva the mother of all följebrevs kan du förmodligen inte skriva en schysst roman heller. Eller snabbt hugga i med andra nödvändigheter i ditt författarskap.

2. Du skall fokusera följebrevet på vad du vill med ditt författande, vad du vill ha från oss och hur du själv ser på det här med att hugga i för att boosta dina framgångar. Vi vill inte ha brevvänner; däremot är vi väldigt intresserade av att snabbt förstå – eftersom vi är ett litet förlag som vill ”rekrytera partners” snarare än ”sajna författare” – vem du är. Följebrevet är, kort sagt, din enda chans (försåvitt du inte heter Jan Guillou, Åsa Larsson eller Elvis Presley) att få in en fot i dörren.

Du får en chans till ett följebrev. Sen ryker du.

Det udda *kan* fungera: En tjej väckte vårt intresse genom att påpeka att hon, förutom att manuset var skitbra, var snyggare än Camilla LÄckberg. Klart att man börjar läsa, bara kaxigheten fick oss nyfikna.

Det illa underbyggda går bort. En person hävdade att en av våra förläggarkollegor, en namnkunnig person, hade läst och tyckt att manuset var det bästa förläggaren läst. Alltså: skitenkelt att kolla och en fet ”går-bort”-varning när det visade sig inte stämma. Och vari ligger överhuvudtaget rimligheten i att en av våra konkurrenter läser och sedan väljer bort det bästa manuset de läst?

Förutsätt ingenting! Den äldre herre som dag 1 levererade manus, dag 2 en gulligt naivistisk framsidesillustration, slarvigt hophackad i word och därefter ville diskutera ”honorar” för hela paketet, fick ett vänligt men avböjande svar.

Jiddra inte med förlagspersonalen. Den medelålders man som skällde ut vår alltiallo-cum-alter ego Henrietta när hon avböjde ett manus (ett beslut som hela förlaget givetvis stod bakom som en undersätsig man från Skultuna) med hänvisning till att ”Robban, fan skulle gilla det här, han hajar vad det är fråga om” hamnade som första namn på vår dödslista. Och den dag vi realiserar denna dödslista, tror du eller tror du inte att vi efter snart tio år i förlagsbranschen med allt vad det innebär av nedmald altruism och empati, med allt vad det innebär av studier i brott INTE har kapacitet att begå det perfekta mordet?

Och med dessa goda råd: välkommen med ditt manus. Men glöm inte att läsa vad som står under de andra flikarna om vad vi söker….

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Om det här med följebrev till förlagen

  1. Uh uh. Här får man hålla tungan rätt i mun när man skriver… 😉

  2. Jag gillar er stil: Rakt på. Inget trams.
    Lägger in er sajt bland mina favoriter och kommer att ha er i åtanke när det blir dags att sända ut nytt material i världen.
    Arbetar bland annat på en kioskvältare: En blandning av Strindbergs ”Det nya riket” och Sartres ”Äcklet”. Jag kan dock ha fel. Har inte läst dessa böcker i sin helhet och har heller ingen ambition att kopiera andras stilar, utan strävar blott efter att slipa min egna diamant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s