Monthly Archives: juli 2008

Att lära sig skriva, del 8 (eller nåt)

Idag skall vi tala om två nybörjarmisstag i författandet – sådana som även görs av hyllade bästsäljande författare och då blir början till slutet.

”Jag skriver därför att jag har någonting viktigt att berätta och det här är faktiskt sant (eller nästan sant)”

En väldigt bra idé om du vill presentera en debattbok. Och då skall det vara SANT, inte bara nästan. Faktakoll är mer än A och O i de sammanhangen. Men om du skriver skönlitteratur, är du helt ute och hojar. Läsaren vill ha en bra historia, vilket inte nödvändigtvis innebär att den är sann. För att motverka din inre redaktör, tänk dig följande: du står framför dina kompisar i barndomen och berättar en historia. Vad får dem att lyssna mest – den där du beskriver en händelse som den verkligen utspelades, eller den där du skarvar litet, gör de stora barnen litet större, den ilskna fröken litet ilsknare och kanske slänger in en rymdvarelse som kissar på sig av skratt för att krydda anrättningen en smula? Precis. Trodde just det. Koncentrera dig på att berätta en bra historia – oavsett varifrån du fått inspirationen – och satsa på berättelsen, inte fakta, din egen indignation över oförätterna eller vad det nu är

”Jag skriver därför att jag älskar att skriva”

Det finns en scen i storpekoralet ”En officer och en gentleman” med Richard Gere, där den stackars huvudpersonen utbrister till den elake fanjunkaren ”I wanna fly jets, SIR”. Fanjunkaren svarar föraktfullt: ”So? My grandma wanna fly jets”

Precis så är det med författande. Och med en massa andra grejor. Härförleden läste vi en hyllad roman av en hyllad författare och gissa vad som hände? Språket (som är fantastiskt i många tidigare romaner och anses genreledande av somliga finrecensenter) skymde helt berättelsen. Författaren – nu inne på sin umptonde bok om samma polisgäng – blev med ens så självgod, så formuleringskåt och så uppfylld av ”haha, jag vet att boken publiceras, så nu skall jag ta ut svängarna litet även i dialogen och fylla det hela med metareferenser, som om huvudpersonerna visste att de var med i ett litterärt storverk” att resultatet blir soppigt.

Ingen vill – egentligen – publicera soppiga manus. Och ingen vill läsa dem heller, i längden. Vi tänker inte läsa mer av den här författaren. Basta.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized