Varför börjar så många kvinnor över 40 att extremträna? Är det fåfänga, 40-årskris eller bara en effekt av att man börjar få lite extra tid till att tänka på sig själv och sin kropp? Hillevi Wahl är en av dessa kvinnor. Vid 45 års ålder började hon med Nordic Military Training, en av de tuffaste träningsformer som finns:
– Jag var ett kroppsligt vrak och fullkomligt panikslagen. Jag, som inte kunde springa till bussen utan att få håll och som inte hade en enda fungerade muskel i kroppen. Militärträning! Vad i jösse namn var det jag hade gett mig in i! Men redan efter första passet kände
jag att det här var det roligaste jag hade gjort i hela mitt liv.

Den här boken handlar om Hillevis resa från soffpotatis till GI Jane. Om hur hon gick från att vara en flåsande blåsbälg till att kunna springa halvmaraton på bara ett år.
Det här är en inspirerande bok om träningsglädje – och hur man hittar den. Dessutom medverkar sju kända kvinnor som berättar om hur de hittade sin träningsglädje (Mari Jungstedt, Emma Hamberg och Agneta Sjödin mfl.).

Ikväll blir det releasefest på KGB på Malmskillnadsgatan 45 i Stockholm. Tiden är 18-21. Hoppas att vi ses där!

Caroline Engvall, "årets modiga mama". Foto: Camilla Svensk

Caroline Engvall har nu blivit utsedd till ”Årets modiga mama” av tidningen Mama. Detta tack vare sina insatser och sin röst i den tidigare tysta debatten om ungdomar som skadar sig själva med sex. Vi är väl ungefär så stolta att vi håller på att storkna! Idag kan man dessutom läsa om stordådet i Metro.

Läs mer på Mama.se.

Självklart finns båda hennes böcker ”14 år till salu” och ”Skamfläck” att köpa i vår bokshop.

Ja, som ni hör är det full fart när vi producerar julklappar till hela familjen.

Alla böcker kommer finnas att köpa i vår bokshop. Förhandsboka Jack och den Magiska Tatueringen och Laserstrålar redan idag!

En ovanlig och ovanligt bra kriminalbok. Några av huvudpersonerna är elever och körsångare i Fryxellska skolan i Västerås. Andra huvudpersoner finns i domkyrkomiljön och några är poliser och en är kvinnlig reporter på VLT. Jimmy, naturbegåvad solist i gosskören, hittas mördad i domkyrkan. Elias Fagervik, Jimmys klass- och körkompis samt solistrival, är bokens verkliga huvudperson tillsammans med polisinspektören Benny Modigh i denna första bok i en väntad trilogi. Handlingen har en spännande dramaturgi som finns redan i kapitelrubrikernas tidsangivelser. Mordmisstankarna riktas mot flera håll, men ytterligare ett mord väcker misstanken att det rör sig om två mördare. Miljön med domkyrkan i centrum är djupt levande, liksom personteckningen som är mycket nyanserad och karakteriserande. Boken är god jordmån för reflektioner om godhet och ondska och om handlingspersonernas ondska är verklighetstrogen eller ej. Språket är utmärkt, läsvänligt och träffande, särskilt ungdomsjargongen. Författaren Hans-Olov Öbergs musikkunskap är påfallande och betydelsefull för intrigen.

- Boken recenserades av Olle Grönstedt i BTJ-häfte 22:2011.

Peter Stjernström
Världens bästa bok
Kalla kulor förlag

”Så. Nu har jag läst världens bästa bok. Eller i varje fall ”Världens bästa bok”, en metaroman om en metaroman, men mest av allt en skojfrisk satir om hur det är att vara svensk författare i allmänhet och spritromantisk manlig författare i synnerhet. Och om förlags- och bokbranschen, om estradörerna som turnerar land och rike runt med sin poesi och aldrig får nog av att höra och se sig själva, om läsarna som slukar deckare och kokböcker tills de blir blå i ansiktet och om litteraturkritikerna som matats med akademiska irrläror om hur formatet ska tillbes och jargongen ska ljuda.

(-)

Mer ska inte här sägas om utgången och förvecklingarna däremellan. Bara att det är högst underhållande läsning, även om det blir lite väl förutsägbart mellan varven. Någonstans rymmer den här drapan en hel del beska sanningar om oss människor, om medieklimatet, om törsten efter bekräftelse, men också om kreativitetens två sidor och om en bransch som kanske driver med sig själv utan att själv veta om det.

Jag har inte läst Stjernströms tidigare satirer ”Stora Journalist-Prisse” och ”Enn Mann”, men jag har fått info från förlaget och känner mig ganska sugen. Jag skulle också vilja lägga in ett beställningsjobb, eller snarare ett önskemål. För vem är egentligen bättre lämpad att skriva en renodlad Sverige-satir än Stjernström, om folkhemmet, jantelagen, pillerknaprandet, arvsskulden, mindervärdeskomplexet och så vidare? Bara ett önskemål, som sagt.”

Stefan Whilde, Tidningen Kulturen

Läs hela recensionen här

27 september 2011 kl 04:46, uppdaterad: 27 september 2011 kl 06:20LEDARE | PER GUDMUNDSON

De ska talas om de aktuella böckerna, relationen författare-förläggare, förläggarens villkor och årets bokmässa.

Tid: 18.00-21.00 (dörrarna öppnas 17.00)

Plats: Ciao Victoria, Drottninggatan 12, Uppsala

För några veckor sedan släppte Kalla Kulor Förlag bajenprofilen Hans-Olov Öbergs samlade krönikor, ”Fullmåne över Söderstadion”. Nu söker vi dig som vill vara med och hjälpa till i projektet och dessutom göra en solid insats för TIFO-gruppen och Hammarbys ungdomsfotboll.

Det är nämligen så att 15% av vinsten från boken går till TIFOT och lika mycket till ungdomsfotbollen.

Det här vill vi ha av dig:

Du är ordningsam och hederlig (som alla Bajare) och lovar att sälja minst tio exemplar av boken för 100:- styck  under en period av två veckor från och med säljstart.  Du kvitterar ut så många böcker som du tror dig kunna sälja och sätter sedan igång. Så snart du är klar, sätter du in pengarna på förlagets konto.

Det här ger vi dig:

Evig tacksamhet. Provision på tio kronor per bok. OCH: den som säljer flest böcker får en säljbonus på 500 kronor samt vår redan legendariska knogjärnstischa ”Welcome to Bajenland”. Den tischan finns bara i tio exemplar, varav just nu tre återstår, och den kostade fett att trycka upp i så liten exklusiv upplaga…  ovärderlig och tjockt värd att kämpa för, inte sant?

Ställer du upp? Eller ställer du upp?

Maila namn och mobilnummer till  bajenhero@kallakulor.com senast klockan 15.00  den 12 september . Vi distribuerar böckerna t ex via Tunneln före match samma dag.

På böckernas topplista är ofta åtta av tio böcker deckare. Genom att dela upp de skönlitterära listorna i olika genrer kan vi slå ett slag för den utrotningshotade skönlitterära romanen, skriver Peter Stjernström, författare och delägare till författaragenturen Grand Agency. Peter är aktuell hösten 2011 med den genreöverskridande underhållningsromanen ”Världens bästa bok” som skildrar hybris och bestsellerism i bokbranschen.

Kulturhösten har inletts med flera intressanta diskussioner om författare och kritiker, bland annat har Håkan Nessers mejlande till en recensent orsakat en mindre tyckarstorm. Inget nytt under solen kan tyckas.

Jag vet att författare ibland upplever att det är deras genre som recenseras istället för deras bok. Kanske är det en naturlig försvarsmekanism. Det är inte lätt att ta emot subjektivt tyckande när man presterat det absolut bästa man förmår. Kritiker verkar inte heller gilla det.

Antagligen är både författare och kritiker som allra bäst när de lever åtskilda. Men oavsett vad man tycker ska känneteckna en modern och levande litteraturdiskussion är en sak glasklar: den allt hårdare genreindelningen i bokbranschen är ett växande problem för såväl kritiker och författare som deras läsare.

En recension kan ha stor kommersiell betydelse för en bok. Den kan bli hyllad, sågad eller vara starten på en ny spännande debatt. Därmed är det också självklart att förlagens marknadsavdelningar utövar påtryckning på redaktionerna för att få dem att skriva om ”sånt som folk verkligen vill läsa”. Att få kulturelitens hjälp att puffa för en godbit med kommersiell potential kan skapa det verkliga lyftet i försäljningen. Deras ansträngningar kommer inte att avta, var så säker.

För någon vecka sedan skrev Annina Rabe en artikel om fenomenet i Svenska Dagbladet (Populärlitteratur skaver obekvämt, 27/8). Enligt henne råder det fortfarande förvirring på tidningarnas kultursidor kring hur man ska handskas med genrelitteraturen. Hennes slutsats går i korthet ut på att uppdraget att bevaka och skriva om en genre bör gå till någon som gillar den istället för att förakta den. Känns som ett bra och självklart förslag.

Vad beror glappet på? Jag bedömer att journalister och litteraturvetare på tidningarnas kultursidor är genuint intresserade av att berätta om romanerna utanför genrelitteraturen för att de böckerna faktiskt ska kunna hitta fler läsare. För det är där de nya stora upplevelserna och möjligheterna finns. Äventyren, revolterna och framtiden. Recensenternas kamp för romanerna bör ses i det ljuset hellre än att utmåla dem som kritiserar genrelitteratur som någon slags veganer som tvingas att löneslava som slaktare. Men man måste samtidigt förstå att den ojämna kampen tär på humöret.

Jag tror att en genomsnittlig bokläsare har ungefär samma spännvidd som en genomsnittlig tv-tittare. Man kanske tittar på en hyggligt bra deckare efter nyheterna. Men ibland vill man hellre se en tänkvärd dokumentär eller slöstirra på en tramsig såpa. Man zappar runt tills man hittar rätt.

Precis som tv-tittaren vill bokläsaren kunna se vad som erbjuds på ett överskådligt sätt. Vad är då böckernas motsvarighet till tv-tablån? Jag vågar påstå att det är topplistorna, inte kultursidorna. Topplistorna blir omskrivna och de placerar sig enkelt i läsarnas medvetande. Den mest prestigefyllda topplistan är branschtidningen Svensk Bokhandels som bygger på den faktiska försäljningen hos landets boklådor och nätförsäljare. Men det finns en rad andra olika topplistor, inte minst viktiga är internetbokhandlarnas egna försäljningstopplistor.

När man tittar på Svensk Bokhandels skönlitterära topplista kan åtta av tio böcker vara deckare. De genrelösa romanerna når inte fram eftersom de i allmänhet har färre läsare. Och eftersom de inte syns i topplistorna vet inte folk om att de finns. Trots eventuella anmälningar på kultursidorna. Den ”onda” cirkeln snurrar vidare och allt fortare.

Hur ska man då slå ett slag för den utrotningshotade skönlitterära romanen? Här kommer ett enkelt förslag som kan göra storverk för deras synlighet:

Dela upp de skönlitterära listorna i olika genrer.

Börja med att separera deckare från övriga romaner. Kanske ska det vara så enkelt att om boken skildrar någon sorts granskning av ett brott eller dödsfall så ska boken hamna i deckarfacket tillsammans med spänningsromaner och psykologiska thrillers. Vill man gå ännu längre kan man skilja ut det paranormala från det normala och få ytterligare en lista. Exakt var gränserna ska gå och hur många listor man orkar med vet jag inte men det kan säkert branschen lösa på ett konstruktivt sätt. Det viktiga är att romaner utanför genrelitteraturens stora målgrupper får en chans att synas på en topplista som bygger på faktisk försäljning.

Vem blir först med att publicera en romantopplista utan en enda polis eller vampyr?