Hur kan vi refusera, fastän….

Liz som bloggar här är en frisk fläkt på blogghimlen och i manuslådan. I ett nyligt inlägg tar hon upp det som många författare känner som en gigantisk frustration: hur kan jag få mängder av positiva kommentarer från alla möjliga förlag, men ingen som nappar?

Eftersom frågan är av allmänt intresse besvarar vi den här:

Att anta ett manus är en process som påminner om naturvetarlinjens diffekvationer-möter-Ballar av stål-möter ett 5000-bitarspussel fullt av liknande små vita kaniner som skall sättas ihop på tid. I reklampausen mellan två Bajenhalvlekar.

För att vi skall våga satsa på ett manus krävs:

1. Att manuset engagerar

2 Att det känns nytt, friskt och fräscht på något sätt. Vi vill ju inte komma med ”ännu en bok som påminner om…”

3. Att språket är bra

4. Att ämnet är ett sådant som vi tycker att vi är duktiga på att nå ut med (vi vill inte göra ett dåligt jobb, och efter åtta år i branschen känner vi våra begränsningar, även om vi aldrig någonsin erkänner några, egentligen)

och om man kommer så långt

5. Att vi verkligen gillar författaren. Vi skall ju vara för åtminstone sju år – förlagskontraktets duration – MINST sammanlänkade i detta projekt.

Nuförtiden brukar språket och fräschören hålla. Oväntat ofta, faktiskt. Och bara på vissa mailkontakter kan vi avgöra att vi nog kommer att kunna samarbeta med författaren. Så….om vi tackar nej – trots positiva omdömen om manuset – är det nog fyran det hänger på.

”En snäll fråga”

Läser Svensk Bokhandels senaste nummer och sätter espresson (förlagsbranschens bästa, om du undrar, direktimporterad av oss själva eftersom livet är för kort för taskigt kaffe) i halsen. För någon månad sedan dök det upp returförfrågningar från den mäktiga Akademibokhandeln. På tapeten: böcker som vi sålt till dem för mängder av år sedan. SAMT böcker som vi – under ytterst vänligt sinnade former – ställt ut på kommission (ingen betalning, bara sälj, så hör vi av oss och frågar hur det gått om ett år…) i en stockholmsbutik där vi känner personalen litet!

Idag uppmärksammar SvB – ständigt på bollen – oskicket och frågar makthavaren vad detta beror på:

Tillförordnad inköpsdirektör Göran Ahl betonar att returerna är frivilliga:
  – Vi har ställt en snäll fråga för att förlagen ska kunna hitta andra kunder till böckerna.

En snäll fråga?

Yeah, right.  1937 sa Göring i Warsawa: ”On the German side, there is no desire whatever to deprive Poland of any part of her territory. Germany is completely reconciled to her present territorial status. Germany would not attack Poland, and has no intention of seizing the ‘Polish Corridor.’ We do not want the ‘Corridor.’ I say sincerely and categorically that we do not need the `Corridor.’