Vår egen Peter Stjernström om Litteratur
På böckernas topplista är ofta åtta av tio böcker deckare. Genom att dela upp de skönlitterära listorna i olika genrer kan vi slå ett slag för den utrotningshotade skönlitterära romanen, skriver Peter Stjernström, författare och delägare till författaragenturen Grand Agency. Peter är aktuell hösten 2011 med den genreöverskridande underhållningsromanen ”Världens bästa bok” som skildrar hybris och bestsellerism i bokbranschen.
Kulturhösten har inletts med flera intressanta diskussioner om författare och kritiker, bland annat har Håkan Nessers mejlande till en recensent orsakat en mindre tyckarstorm. Inget nytt under solen kan tyckas.
Jag vet att författare ibland upplever att det är deras genre som recenseras istället för deras bok. Kanske är det en naturlig försvarsmekanism. Det är inte lätt att ta emot subjektivt tyckande när man presterat det absolut bästa man förmår. Kritiker verkar inte heller gilla det.
Antagligen är både författare och kritiker som allra bäst när de lever åtskilda. Men oavsett vad man tycker ska känneteckna en modern och levande litteraturdiskussion är en sak glasklar: den allt hårdare genreindelningen i bokbranschen är ett växande problem för såväl kritiker och författare som deras läsare.
En recension kan ha stor kommersiell betydelse för en bok. Den kan bli hyllad, sågad eller vara starten på en ny spännande debatt. Därmed är det också självklart att förlagens marknadsavdelningar utövar påtryckning på redaktionerna för att få dem att skriva om ”sånt som folk verkligen vill läsa”. Att få kulturelitens hjälp att puffa för en godbit med kommersiell potential kan skapa det verkliga lyftet i försäljningen. Deras ansträngningar kommer inte att avta, var så säker.
För någon vecka sedan skrev Annina Rabe en artikel om fenomenet i Svenska Dagbladet (Populärlitteratur skaver obekvämt, 27/8). Enligt henne råder det fortfarande förvirring på tidningarnas kultursidor kring hur man ska handskas med genrelitteraturen. Hennes slutsats går i korthet ut på att uppdraget att bevaka och skriva om en genre bör gå till någon som gillar den istället för att förakta den. Känns som ett bra och självklart förslag.
Vad beror glappet på? Jag bedömer att journalister och litteraturvetare på tidningarnas kultursidor är genuint intresserade av att berätta om romanerna utanför genrelitteraturen för att de böckerna faktiskt ska kunna hitta fler läsare. För det är där de nya stora upplevelserna och möjligheterna finns. Äventyren, revolterna och framtiden. Recensenternas kamp för romanerna bör ses i det ljuset hellre än att utmåla dem som kritiserar genrelitteratur som någon slags veganer som tvingas att löneslava som slaktare. Men man måste samtidigt förstå att den ojämna kampen tär på humöret.
Jag tror att en genomsnittlig bokläsare har ungefär samma spännvidd som en genomsnittlig tv-tittare. Man kanske tittar på en hyggligt bra deckare efter nyheterna. Men ibland vill man hellre se en tänkvärd dokumentär eller slöstirra på en tramsig såpa. Man zappar runt tills man hittar rätt.
Precis som tv-tittaren vill bokläsaren kunna se vad som erbjuds på ett överskådligt sätt. Vad är då böckernas motsvarighet till tv-tablån? Jag vågar påstå att det är topplistorna, inte kultursidorna. Topplistorna blir omskrivna och de placerar sig enkelt i läsarnas medvetande. Den mest prestigefyllda topplistan är branschtidningen Svensk Bokhandels som bygger på den faktiska försäljningen hos landets boklådor och nätförsäljare. Men det finns en rad andra olika topplistor, inte minst viktiga är internetbokhandlarnas egna försäljningstopplistor.
När man tittar på Svensk Bokhandels skönlitterära topplista kan åtta av tio böcker vara deckare. De genrelösa romanerna når inte fram eftersom de i allmänhet har färre läsare. Och eftersom de inte syns i topplistorna vet inte folk om att de finns. Trots eventuella anmälningar på kultursidorna. Den ”onda” cirkeln snurrar vidare och allt fortare.
Hur ska man då slå ett slag för den utrotningshotade skönlitterära romanen? Här kommer ett enkelt förslag som kan göra storverk för deras synlighet:
Dela upp de skönlitterära listorna i olika genrer.
Börja med att separera deckare från övriga romaner. Kanske ska det vara så enkelt att om boken skildrar någon sorts granskning av ett brott eller dödsfall så ska boken hamna i deckarfacket tillsammans med spänningsromaner och psykologiska thrillers. Vill man gå ännu längre kan man skilja ut det paranormala från det normala och få ytterligare en lista. Exakt var gränserna ska gå och hur många listor man orkar med vet jag inte men det kan säkert branschen lösa på ett konstruktivt sätt. Det viktiga är att romaner utanför genrelitteraturens stora målgrupper får en chans att synas på en topplista som bygger på faktisk försäljning.
Vem blir först med att publicera en romantopplista utan en enda polis eller vampyr?
